Ibland ska man vara glad att man inte vet vad som väntar en...

Åhh vilken dag.... jag tror jag ger upp och går och drar nåt gammalt över mig. Sminket känns tråkigt och fantasilöst och jag höll på att bli gaaaalen. Jag skulle för en gångs skull använda lösfransar, köpte ju ett par nya igår, som jag ville testa. Dom har lite bling, bling på sig och det är ju fredag tänkte jag. Gaahhh, efter tredje försöket med att limma dit dem och mitt smink blir bara mer och mer utkletat... så gav jag upp, och jag börjar känna humöret rinna på. Jaa, om det är nåt som får mig att balla ut så är det när jag inte klarar av nåt som jag vill göra, oavsett vad det är för nåt. Jag fick fasen i mig inte dit frallorna hur jag än bar mig åt!


Återstod att försöka pilla bort allt lim, stod med pincett och försökte få loss eländet, nöp mig i skinnet så att ögonen tårades....


Jaha, jag fick försöka pilla på lite ny eyeliner och styra upp skuggorna lite.

På blundbilden kan man se spåren efter limmet...

Bas för skuggorna: Colour Fresco från Loreal, Snowflake.

Highlighter: Disco från i.d. bareMinerals.

Över hela locket: Night Owl från i.d.

I globlinjen och upp över brynbenet: e/d Devil Dust från MUS.

En lite dutt längst in i ögonvrån: 641 Silver från VLD.

Under ögat: penna Golden Days från MUS med Devil Dust ovanpå.

Kajal: Line Definer Black Onyx från Maybelline.

Mascara: Define a lash från Maybelline och lite franslim ;-)

Primer: Beauty Base Matifying Primer från Lumene.

Bas: fairly light från i.d. bareMinerals.

Puder: Loose Powder nr 2 från Face.

Bronsing: Earth Powder nr 3 från Nouba.

Rouge: 67 Pinky Gold från Maybelline.

Läppenna: läppenna Cerise från Peggy Sage.

Läppstift: 702 Sangria Kick från Maybelline.

Bad hairday dessutom... börjar bli dags för ett besök hos frissan.

Jaha va de det som fick mig att vilja dra nåt gammalt över mig, tänker ni nu. Njaee sen hände det så här: jag sätter mig på bussen tjugo över ett för att åka till jobbet. Min stängningsfredag, skulle jobba mellan 14-18.30. Bussen var lite sen, men kom så småningom. Vi bor ju här ute på Mälaröarna och det finns ju lite broar mellan öarna så klart, jag åker från Färingsö till Ekerö och bron över är en sån klaffbro. När vi nästan är framme säger busschauffören att bron är trasig och att han inte kan svänga in till Ekerö Centrum utan forsätter direkt till Brommaplan. Så jag hoppar av och promenerar en bit, så klart kommer jag bara till bron sen tar det stop. Den har fastnat i uppfällt läge och de lyckas inte stänga den.

När jag står där har jag bara en parhundra meter kvar till jobbet, men måste alltså över bron för att ta mig dig. Det gick inte. Polisen stod där men de hade ingen information, köerna spred sig blixtsnabbt åt alla håll och kanter... så småningom fixade de fram en buss som alla vi som inte hade en bil kunde gå in och värma oss i.

Förvirring, frustration och irritation!! Några privatpersoner kom med småbåtar och tog över skolungdomar från en särskola i båtarna över det som hos oss kallas för "skitdiket", vi andra fick vackert vänta kvar.

När 2,5 timme gått och jag börjar känna att det inte känns som någon idé att komma till jobbet idag, om jag nu någonsin tar mig över skitdiket. Problemet var att det var ju tvärstopp i alla riktningar, så jag tog mig ju inte tillbaka från det håll jag kommit för bussarna satt fast i köerna, det såg ut som en infartsparkering... Efter mycket om och men och dribblande fram och tillbaka så går jag tillbaka till närmsta busshållsplats en par hundra meter bort chansar på att bussarna blir dirigerade av polisen förbi köerna, vilket de hade pratat om på komradion när jag satt och värmde mig i bussen vid bron.

Då kommer det en familj i en bil förbi, stannar och frågar om någon vill åka med ut till busken där jag bor.... TACK snälla! De hade helt sonika bestämt sig för att köra i mötande körfält för att ta sig förbi kön, eftersom det ju iallafall inte kom några bilar i den riktningen, för de satt fast på andra sidan bron. Jag gillar folk med initiativförmåga! Jag vet inte hur länge jag hade blivit sittandes där om inte de hade kommit. När jag kom hem ringde jag jobbet för hundrafemtioelfte gången, bara för att få höra att att de hade lyckats stänga bron bara fem minuter efter att jag gått därifrån. Det tar mig 45 min att komma till jobbet med buss, så även om det kommit en så var det ingen idé att åka tillbaka. Det hade bara blivit en timmes jobb eller nåt sånt. Jag kände mig helt slut trots att jag inte gjort nåt på hela dan.

Det blev lite låångt, hoppas ni orkade igenom... i morgon ska jag iväg och sminka en brud...

Ha de gott så hörs vi!

Sminka lugnt!